hannah

Nej, nu är jag trött på den här papperbloggen som bara bråkar.  Nu flyttar jag! Följ med mig till:

                 Livet och jag!

Favourite.  Min fina kastehelmi ljuslykta.

Jag har huset fullt av kaos och är trött i både kropp och själ efter en ordentlig arbetsvecka som inte är slut ännu. Det knastrar av brödsmulor under fötterna och köksbordet  svämmar över av legogubbar. Barnen äter semlor med leverkorv och lussebullar från frysen.  Jag dricker te och är vansinnigt nöjd över att jag lärt mig äta grapefrukt med sked. Det känns lite vuxet på något skumt vis. Vuxet och nyttigt. Och undrar ni över rubriken? Fredagsfint? Jo, det är min röda grapefrukt och legogubbarna och min gula tekopp. Färgerna. Färger som gör mig glad denna fredag.

Makes you smile. Jag kan ju inte annat. Inget annat hjälper ju. Därför ler jag. Åtminstone idag. För såhär ser det ut när man kommer till oss. Framför dörren ett berg av kläder. Våta vantar. Våta skor. Våta halare och svettiga halsskydd och mössor. Fleecetröjor och skidskor. Skolväskor och gosedjur. Vinterröran. Nåja, det syns ju att någon bor här. Att vi lever.

Jag bakade limpor ikväll. Söta sirapslimpor som blev stora och fina. Och Leilas rostbröd som är näst intill omöjliga att misslyckas med. I helgen gjorde jag rågrussinbullar och en stor sats vanliga grahamsemlor. Nu är frysen så full att man måste hålla emot med en hand när man smäller igen dörren med andra handen och jag känner mig förbaskat huslig. Och rik. Jag har frysen full av skatter. För det är den här tiden på året som skatterna är som värdefullast. När det är som mest vinter. Jordgubbsaften från i somras när barnen ska ha saft och bullar. Varm svartvinbärssaft när det är kallt om kvällarna. Broccolin som jag förvällde tar jag fram av nästan varje dag. Zucchinin fyller ut grytor och gratänger och är gott i  spaghettisås. Lingonsylt till köttbullarna och rödvinbärssaft för att den har så vacker färg. Äppelmos och mannagrynsgröt är väldans gott och glass med hjortronsylt är inte heller så dumt. Persilja att strö på soppor och på potatismos är fint att ha. Blåbär och hallon med naturell yoghurt är min favoritfrukost. Och rabarberpaj med vaniljsås när det är snöstorm ute känns bra. Det är den här tiden på året jag är glad att jag stod i köket om nätterna i somras och kokade saft och förvällde och syltade och hackade och rensade och var trött. Det är nu det betalar sig.

Something you wore. Stickasockor och långkalsonger. Det blir inte glamourösare än så den här veckan.

Intresseklubben kan anteckna: Det här är vår postlåda. Vår letterbox. Den tredje från vänster. Den utan namn. (Ändå hittar alla räkningar dit.)

Att sova är nog det bästa jag vet. Och det jag gör minst känns det som. * Imorse var vi uppe långt före världen vaknade och lastade grisar och min värld var kall och mörk och jag klämde fingrarna bakom en skiva så mina naglar blev blåa. Aj som satan vad det tog sjukt. Men nu har jag fått mitt kaffe och världen har vaknat och jag gillar ljuset på vår vind. Det blir ju faktiskt ljusare nu. Sakta men säkert. Fast jag tror stjärnorna i fönstren får hänga kvar till våren. De är för fina för att ta ner ännu.

(*fast å andra sidan så var det väl inte nödvändigt att vara vaken halva natten och avverka avsnitt efter avsnitt av sons of anarchy? Eller var det? )

Something you adore. En lugn lördagsmorgon. Solen som väcker min värld efter nattens snöstorm. En tyst stund. Kaffe. En tidning. Pojkarna spelar star wars och lilla dottern på väg ut i snön.

Det finns inte en chans att jag skulle hinna fotografera min frukost. Mina morgnar är väldigt tidseffektiva. Jag sover alltid till sista minuten och helst lite längre än så och sen blir det bråttom. Väcka barn, klä på barn och duka fram frukost och äta och iväg. Och nu dessutom med alla vinterkläder och bilrutor som ska skrapas och yllesockor som ska på och vantar som försvunnit. Nej, inte en chans att att  jag skulle hinna fotografera min frukost. (Ibland är jag lite ledsen över att jag inte är den där mamman som vaknar tidigt,tidigt och kokar gröt och är snäll och glad när barnen vaknar. Lugn och harmonisk och har kläderna färdigt framplockade. Men jag är inte hon. Blir nog aldrig hon.) Men bilden då? Det är min stund varje morgon när jag lämnat barnen på dagis. Kaffe under solen. Eller molnen. Eller som nu i mörkret. I tystnaden. Det är då jag vaknar.

Jag läser Dinas bok nu. Och tycker att det är snudd på fantastiskt hur uppslukad man kan bli av en bok. Jag hade nästan glömt. Hur man kan försvinna in i en annan värld, i en saga. Hur texten blir levande och blir till bilder och känslor och dofter. Och sorgen när boken tar slut. Sagan tar slut. Fast ibland lever den kvar länge i huvudet. I drömmarna. 

Men jag har en stund kvar med Dinas bok. Hundra sidor eller så.

Det här var jag när solen gick ner och himlen var pastellrosa och blå och levande. Jag hade hämtat barnen från dagis och var lagom trött i armar och ben efter en dag i svinhuset.  Jag ville ut och fånga vintern på bild och barnen ville in och spela dataspel. Jag fick en stund för mig själv mitt i den finaste vintern. Och ja, jag vet. Jag har en fjortismössa. Men det är min arbetsmössa och jag tycker om den.